DRUVAN MALBEC Druvan Malbec har ett något oklart ursprung, men aktuell forskning visar att den har samma mor (Magdeleine Noire des Charente) som Merlot, med sannolikt inslag också från den relativt okända lokala druvan Prunelart. Redan från 1300-talet var den känd som “den svarta druvan från Cahors”, där den kallades Côt eller Auxerrois. I Bordeaux planterades också avsevärda mängder av Côt, som där möjligtvis kom att kallas Malbec efter namnet på en av de personer som introducerade druvan. Här användes den i första hand som en begränsad del (5 %) av den klassiska blandningen Bordeaux Blend, för att ge denna en kraftigare färg och kropp. Efter vinlusen Phylloxeras härjningar från 1860-talet slutade man i Bordeaux succesivt att återplantera Malbec, som var svårodlad och känslig för röta och mögel i det fuktiga kustklimatet. Även i övriga franska vinområden minskade Malbec kraftigt, på grund av sin frostkänslighet och mottaglighet för Coulure (en sjukdom som leder till att druvorna faller av i förtid). Den slutliga dödsstöten för Malbec kom dock i Bordeaux först år 1956, när en osedvanligt kraftig frost utplånade de äldsta vinstockarna. Också i Cahors, som ligger ca 20 mil sydost om Bordeaux, var Malbec nära att försvinna på grund av vinlusen och odlingssvårigheterna, när de lokala vinodlarna en god bit in på 1900-talet bestämde sig för att återupprätta druvans goda anseende i området. Man rekonstruerade sin Côt genom att leta rätt på ursprungliga plantor i hela Bordeaux-området. Först år 1971 fick man AOC-status (numera AOP) och bestämmelserna kräver att de röda vinerna i området skall innehålla minst 70 % Malbec. Men under tiden hade mycket hänt med Malbec-druvan i övriga världen. I Sydamerika började plantor av alla de franska kvalitetsdruvorna importeras i mitten av 1800-talet, innan vinlusens härjningar i Frankrike. Den framsynte argentinske provinsguvernören i Mendoza,  Domingo Faustino Sarmiento, gav omkring år 1850 i uppdrag åt den franske agronomen Michel Pouget att skaffa kvalitetsdruvor från Frankrike till vininstitutet Quinta Agronómica de Mendoza. Michel Pouget märkte snart att särskilt druvan Malbec utvecklades mycket bättre i Mendoza än i ursprungslandet Frankrike, tack vare gynnsammare jordmån och klimat i det nya landet. En ganska omfattande nyplantering av skedde och när vinlusen slog till i Frankrike, men skonade Mendoza, blev snart Argentina världens största producent av Malbec-viner. Kvaliteten förbättrades också genom insatser av bl a Nicolas Catena, som återvände från en tjänst på universitetet Berkely i Californien för att ta över sin fars druvodlingar. Genom ett ambitiöst forskningsprogram upptäckte han att druvan Malbec utvecklades bäst och gav de bästa vinerna på över 1000 meters höjd över havet längs Andernas sluttningar på gränsen mot Chile. Hans företag Catena Zapata har nu planterat avsevärda arealer Malbec på 1000 - 1500 m höjd i det relativt nya vinområdet Uco-dalen, söder om det traditionella området Lujan de Cuyo. Särskilt vinerna från hans vingård Adrianna i det numera världsberömda området Gualtallary i Uco- dalen har gjort att Catenas viner blivit Argentinas främsta. Alla de stora vinproducenter som har dyra “ikon-viner” i sitt sortiment har skaffat odlingar i Gualtallary för att kunna sätta detta ursprung på sina etiketter. Gualtallary ligger i den nordligaste av de tre kommunerna i Uco- dalen: Tupungato, Tunuyán och San Carlos. Den sistnämnda är sydligast och där finns vid staden La Consulta ett annat nytt och mycket namnkunnigt område som heter Altamira. Där har många alltmer kända yngre stjärnoenologer också börjat producera enastående Malbecviner till överkomliga priser. I den tredje, mellersta kommunen Tunuyán har den franske kändiskonsulten Michel Rolland lyckats locka 6 franska mycket kända vinproducenter att tillsammans köpa 850 hektar i orten Vistaflores. Där har var och en planterat sitt eget område med olika franska druvor och bildat en gemensam producentgrupp med namnet Clos de los 7 (ungefär “De sjus vingård”) under Michel Rollands ledning. Var och en av producenterna säljer också sina viner under eget namn. Argentina producerar i särklass mest Malbec i världen och druvan har därför officiellt blivit utnämnd till landets “Nationaldruva”. Sammanlagt odlas Malbec i Argentina på 41.000 hektar, varav 35.000 i provinsen Mendoza. Längre norrut (NOA) odlas 4.400 hektar och längst i söder (Patagonien) ca 1.100 hektar. I Chile odlas Malbec på ca 9.000 ha. I Frankrike odlar man nu Malbec på endast ca 6.000 ha, varav 3.500 i druvans ursprungsområde AOP Cahors. De Malbecviner som odlas i Sydamerika är dock mycket olika de som kommer från Frankrike. I första hand beror det på skilda klimat. Den starkare solinstrålningen, på grund av att odlingarna i Argentina och Chile ligger mycket närmare ekvatorn och på större höjd i Argentina, ger mindre druvor med tjockare skal i Sydamerika. Cahors ligger på 43:e breddgraden och Malbecodlingarna i Mendoza på 33:e, vilket på norra halvklotet motsvarar Atlasbergen i Marocko och norra Sahara i Algeriet. Regn förekommer i Mendozas ökenklimat nästan bara som åskskurar under sommaren före och under vinskörden och i Chile mest under vintern. I Cahors har man problem med regn under hela druvornas växtsäsong, eftersom Malbec inte gillar fuktighet. Druvan är tunnskalig och behöver mer sol och värme än både Cabernet Sauvignon och Merlot, vilket ger problem med att uppnå tillräcklig mognad. Också den genetiska förädlingen på senare år av den argentinska Malbecdruvan, i syfte att anpassa den till jordarts-, klimat- och höjdförhållanden, har gjort att vissa kloner av druvan ger viner som avsevärt avviker från de ursprungliga och nuvarande franska Malbecvinerna. Välgjorda viner av Malbec från Cahors är mörkt rödlila, tanninrika och rustika, med kryddiga aromer av plommon, krikon, vitlök, russin och tobak.  De varmare förhållandena i Argentina ger generellt fruktigare, aromatiska Malbecviner med rundare tanniner och inslag av björnbär, viol och örter. Malbec från högre höjd i Uco-dalen har ofta också en lätt balsamisk körsbärskaraktär och sammetsmjuk avslutning. På ännu högre höjder, uppåt 3000 meter i Salta längst i norr, blir vinerna mer kompakta med avseende på färg, fruktig arom, kryddighet och tanniner. 

 Château Haut Montplaisir, Cahors

Clos Triguenas vinodlingar i Cahors, med dimma över floden Lot.

Nyplantering i Catenas vingård Adrianna  på 1500 m höjd i Gualtallary

Clos de los 7 i Vistaflores i Uco-dalen, med den gemensamma bodegan för Baron de Rothschild och Dassault t.v. Till höger Michel Rollands egen bodega, där han gör det gemensamma vinet Clos de los Siete och sina egna viner Mariflor och Val de Flores

Malbec-plantor i Altamira i södra Uco-dalen